lördag 6 oktober 2012

Ska det krävas?

Ska det krävas att jag inte längre kan tugga min mat för att jag ska få träffa käkkirurgen? Just nu gör allt jätteont och det påverkar både mitt dagliga liv och mina skolresultat. Jag har inte vare sig ätit eller sovit på hela veckan, inte bra i varje fall. Jag äter mat som jag bokstavligt talat inte behöver tugga, stil pasta, ris, couscous, potatismos och nyponsoppa. Jag har inte ätit mer än några små bitar kött den senaste veckan och inte sallad heller för den delen. Allt som sätter minsta motstånd när jag tuggar gör att jag nästan vill gråta, det gör tillräckligt ont i vanliga fall men innan har jag iaf kunnat äta hyfsat obehindrat men nu är det hemskt. Det leder till att jag är hungrig typ hela tiden för jag kan äta typ pasta och man blir inte mätt av att bara svälja maten.
Givetvis kom den värsta veckan någonsin just under provveckan så matteprovet blev en katastrof. Hade dock varken ätit eller sovit dagarna innan och det är ingen toppenkombination inför ett kursprov. Tvingade mig själv att äta kvällen innan men dagen för provet var allt jag fick i mig en drickyoughurt och ni kan tänka er hur mättande det är..
Iallafall, mamma ringde käkkirurgen när jag berättade att jag inte längre kunde tugga min mat så jag fick en akuttid på måndag.. Alltid något.. Vägrar gå därifrån förrän jag fått en lösning eller iallafall pratat med en dietist om vad jag ska äta sådana här dagar, om det finns något enkelt. Vill ju inte behöva äta helt annorlunda mat från min familj heller men jag har väldigt svårt att äta stil kött och sallad. Så tja, mitt liv just nu är typ kolhydrater och ajaj..
Får hålla tummarna för måndag, jag måste ha en lösning på det här. Det har gått två år och det har bara blivit värre och jag har verkligen försökt att bara le och låtsas som ingenting men det funkar inte längre. Allting bara faller nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar