Den fruktansvärda tystnaden..

Ja, den där tystnaden. Tystnaden som alla har hört talas om, den kompakta, kvava, fruktansvärda tystnaden. Det är ganska hemskt.

Det finns många adjektiv som beskriver den tystnaden. Den kompakta tystnaden, den kvävande tystnaden, den tryckande tystnaden, tja, you name it.

Idag upplevde jag den fruktansvärda tystnaden. Det var under klasstid när vår ena mentor säger: "Nästa måndag ska jag följa med hela klassen en hel dag!" sprudlande glad. Vår klass är alltid väldigt tyst och stilla (att rörelsedektorerna inte upptäcker oss och släcker lamporna i våra klassrum är ganska talande för vår klass..), men det är alltid en behaglig tystnad. En tystnad som är uppmärksam, vaken och koncentrerad. Nu ändrades tystnaden som en örfil. Den blev verkligen kompakt! Jag har alltid trott att det bara är ett sätt att säga, jag har aldrig upplevt det förut. Men den här tystnaden, den var verkligen kompakt. Det blev till och med kvavt i klassrummet. Jag tyckte synd om honom, vår stackars lärare som blev ganska nervös, ni kan ju tänka er själva att alla stirrar på er och tystnaden är riktigt tryckande. Stackarn... Men, men, han frågade om vi hade prov eller något på något av de datum han föreslog och genom att svara honom hjälpte jag honom lite på traven och den värsta tystnaden försvann. Då avslutade våra klassföreståndare lektionen riktigt snabbt efter det ;)

Annars har dagen inte fört med sig något särskilt, kom precis in efter att ha gått en kvällspromenad med Maja. Vi har kommit på en annan sak som är typiskt oss naturare, när vi inte har några läxor vi måste göra vet vi inte vad vi ska hitta på. Det är så stor del av våra liv, hästarna och läxorna att om man kommer hem från stallet och inte har några läxor, tja, det känns väldigt konstigt ;)

Men kvällspromenaden var skön, det är alltid härligt att kunna prata med Maja, om allt och ingenting, om ni förstår vad jag menar. Det bara flyter på, men oftast pratar vi om viktiga saker, eller iallafall saker som är viktiga för oss. Så det var mysigt :)

Men nu måste jag nana, har nationellt prov imorgon :S Svenska uppsatsskrivande, hoppas det går bra :)

Tjoflöjt!

Ja, jag vet, jag har dålig humor, men kan aldrig låta bli att skratta när jag ser den här ;)

(För er som vill ha en översättning så står det:

"Ramlade du precis?"

"Nej, jag attackerade golvet."

"Baklänges?"

"Jag är sjukt talangfull!" 

Blev ingen jättebra översättning, speciellt inte den sista, men nu har ni ett hum om vad den handlade om!)

Lite bilder :)

Tja, detta inlägget kommer mest bestå av lite härliga bilder jag har hittat :) De hör till förra inlägget så jag rekommenderar att läsa det först om ni orkar, annars strunta i det och titta bara på bilderna ^^

Tyckte det var härliga bilder som sagt (trots att det är mest skrivna ord, inte egentliga bilder..) de får mig att le!

Hm.. fortsättning på mina konstiga tankar..

Japp, nu var det dags igen, har haft ett sådant där filosofiskt ögonblick som jag tycker om att blogga om ;)
Vad är det då den här gången? Jo, jag spinner vidare på inlägget där jag skrev om hur folk betecknar sig själva och att jag använder ordet "konstig" för att beskriva mig själv. Jo, jag har hittat en sån där typisk Svenne-sak som alla skojar om men inte riktigt tar på allvar. Dock är det här på allvar. Jag menar; om man lyssnar på hur snacket går så är det där så otroligt svenska ordet, det som inte finns någon annanstans i hela världen, så viktigt. Vilket ord tänker jag på? Jo, ordet lagom så klart. Jag menar, se er omkring, lyssna på folket som pratar! Allt ska vara lagom!

Så här ser det ut för oss ungdomar, för att ta några exempel som jag ser varje dag.
Du ska sminka dig, men du får inte sminka dig för mycket. Du ska vara smart, men inte för smart. Du ska kunna allt utan att plugga på det (visserligen blir just den detaljen lite bättre om man går natur). Du ska vara atletisk, men inte för atletisk (om du är tjej, är du kille kan du vara hur atletiskt du vill). Du ska vara rolig, men inte för rolig. Du ska vara snygg men inte för snygg. Du ska vara duktig men inte för duktig på något. Du ska vara dig själv, men ändå inte stå ut. Du ska inte vilja ha mat (om man är tjej, är du kille är det tvärtom). Du kan inte säga att: "Oj, jag har huvudvärk idag" för då är du världens klagoande som vill att folk ska tycka synd om dig. Du kan inte säga: "Oh, det gjorde jag bra!" för då skryter du, men du får heller inte säga: "Vad dålig jag är" för då vill man bara att alla ska tycka synd om en. Du ska med andra ord vara helt lagom.

Jag menar, allvarligt, och så undrar samhället varför ungdomar är stressade idag?!? Tja, den balansgången är minsann inte lätt att gå, det är en väldigt tunn lina som slakar ordentligt som man ska försöka balansera på och som om inte det vore nog så är den väldigt ombytlig. För att göra ett enkelt uttryck av det hela: Försök gå på en slak fiskelina högt uppe i luften när det blåser...

Jag gav mig aldrig på den där linan, jag fegade ur för länge sedan. Försökte inte ens. Jag ställde mig på marken med båda fötterna tryggt på jorden. Men det är inte heller bra enligt samhällets normer. Visst är jag mig själv, men som jag sa innan; man ska vara sig själv men inte för mycket. Om man inte får vara sig själv helt, hur kan man då vara sig själv??

Ja, jag förstår mig inte på det, men som mina vänner sa till mig när jag började i en ny klass: "Maria, dem som inte tycker om dig för den du är och som du behöver ändra på dig för att bli vän med dem, vad kommer det vara för vänner?". Jag började klampa ut på linan, men nu är jag tillbaka med båda fötterna på jorden. Nöjd och stolt över att kunna säga att jag är jag, är du inte nöjd med den jag är? Fine, ditt problem! Jag kommer inte tvinga någon att bli min vän, för jag har redan mina vänner som älskar mig, precis som jag är! :D