Idag har varit en riktig otursdag och som jag utlovade till er som behöver en "feel-good"-läsning så får ni höra nu!
Det började med att jag klev upp och dagen började ganska bra med att jag kom upp i tid men det slår väl aldrig fel att just idag ska linserna krångla och något som vanligtvis tar någon minut tog plötsligt tio och när jag gick ner för att äta frukost var jag redan sen. Tvingar ändå mig själv att äta en ordentlig frukost då vi har fysikprov idag. Frukosten blev bestod av yoggi, flingor, smörgås och ett glas apelsinjuice men givetvis spiller jag ut yoggin som droppar nedför min tröja, mina byxor och mina strumpor. Lyckas torka bort det mesta så jag ser ren och fräsch ut igen då jag inte hinner byta om utan torkar med vatten och papper vilket fungerar jättebra tills jag kommer till skolan och upptäcker att jag också har lyckats lägga ärmen i yoggin. Men men, orkar inte bry mig om det utan går till mitt fysikprov och skriver det, hamnar i en smärre panik där jag bara gungar fram och tillbaka tills min lärare kommer fram och säger: "Lugn Maria, andas!" inte för att det hjälpte men ändå. Alltid är det så att jag kan det hemma men väl på provet lägger min hjärna ner..
Aja, sedan bär det av till kemin som egentligen är inställd men som de naturare vi är så blev det högljudda protester när vi får en helt onödig håltimme eftersom vi gott och väl hinner mellan 10.15 och 10.45, men nej, lektionerna ska börja 11.20! Men vår kemilärare lyckas fixa det så vi får vår kemilektion iallafall och där får vi reda på proven från förra veckan. Det kändes som om det hade gått ganska bra men jag blev grymt besviken.. Och trots mina kompisars ivriga peppanden så hjälpte det inte mycket.
Men jag gaskar upp mig, deppa kan jag göra hemma så vi bänkar oss i väntan på vår samhällslektion utanför klassrummet och då får jag ett sms från en tjej i stallet där det står: "Maria, ring mig, det är akut!" Givetvis flyger jag upp och ringer snabbt den här tjejen som berättar att min häst har lyckats riva ner boxväggen mellan boxarna och att när hon kom ut för att släppa ut hästarna i morse så var de i en smärre chock och ganska stressade. Det löste sig dock och när jag kom ut till stallet så plockade vi ut boxväggen, som ligger utbredd över hela stackars Maddys box, och gör i ordning en stor box till Larissa så får Maddy flytta in i det andra stallet i väntan på våren då stallägarna kan laga väggen. Tills vidare bor Larissa i en jättestor box! Tack och lov så klarade sig hästarna utan skador, bara Larissa hade fått ett litet skav på halsen.
Därefter red vi ut, har ingen sadel för tillfället, ska köpa ny, så det blev barbacka och av någon anledning har jag börjat fega ur när det gäller att rida barbacka så en av mina vänner har fått för sig att innan snön är borta så ska jag kunna rida barbacka, hm, får se hur det går.. ;) Men det gick ändå hyfsat bra med en annan av mina stallvänner som gick bredvid och höll i Larissa om något hände vilket det (givetvis) gjorde. Vi gick förbi några barn som åkte pulka som trots att man bad dem inte hade vett att stå stilla! Klarar mig dock hela vägen till stallet utan att ramla av (som om Larissa hade låtit mig!) så det gick bra iallafall!
När jag sedan ska cykla hem från stallet var det bara Maddys ägare och jag kvar (trodde jag!) så när hon åker hem och det fortfarande är tänt i sadelkammaren och nyckeln sitter i så går jag och släcker och låser. Problemet är att lysknappen sitter på utsidan så jag öppnade aldrig dörren, vilket jag borde ha gjort! När jag går tillbaka mot cykeln hör jag knackande på dörren och upptäcker att jag har råkat låsa in en annan stalltjej, men hon bara skrattade bort det när jag sa förlåt, så det var ju bra iallafall!
Lyckas dock cykla hem hel och hållen och det är ju alltid något, så nu har jag gått och lagt mig och hoppas på att dagen imorgon blir bättre (sämre kan den ju knappast bli så förutsättningarna är ganska goda!).
Men givetvis finns det ljusglimtar i mitt liv också! Som att jag, efter misslyckandena med fysiken och kemin, sitter och mumlar för mig själv: "Tre veckor kvar, tre veckor kvar!" Tills min kompis undrar vad jag babblar om jag berättar att det är då jag åker till Spanien (vilket dem har fått höra tusen gånger minst!)! Jag längtar så giganormt mycket! Det ska bli så roligt!! Kunde verkligen inte fått en bättre julklapp!
Jag ska också åka till Kalmar på fredag för att träffa bästaste gänget! Så nog finns det ljusglimtar i mitt liv också, många, många! Men det var ganska få som visade sig idag, hehe!
Jag varnade er ju för det deprimerande/feel-good-stuket det här inlägget hade!
Här kommer några roliga bilder jag har tagit under veckan iallafall, ett försök att muntra upp både mig och er efter denna läsning ;)
Den här boken är inte bara slut, den är definitivt slut!
Eller denna, google har moderniserat de vanliga tråkiga "Nästa", "Vidare", "Jag godkänner"-knapparna med den nya: "OK, jag fattar!"
Hm, inte konstigt att SMHI har problem att förutse vädret! Men å andra sidan, om man skriver samma sak på varje så får man ju några rätt! (Bilden är tagen i höstas!)
Eller som här där det senare visade sig att de flesta ställen haft solsken, haha!
Nu ska jag vräka mig med en god bok, so long!
