Tänkvärd

Jag vet att folk kommer tycka att jag bara är allmänt jag-tycker-om-alla-låtar-One-Direction-sjunger nu och antagligen kommer ni skratta bort det. Men One Directions nya låt Little Things är mycket talande och det säger jag inte för att det är One Direction. Den här låten hade jag tyckt om oavsett vem som sjungit den, den är väldigt talande och beskriver hur alla tjejer i min ålder känner sig, de flesta iallafall. Jag vet iallafall att jag känner mig själv väldigt träffad av låten. Den är helt enkelt väldigt tänkvärd.

Texten finns nedan, men rekommenderar er att sätta på hela musiken, glöm inte att lyssna på vad de säger bara, det är poängen! (Länk http://www.youtube.com/watch?v=6wBzR7zhA0g&feature=g-logo-xit)

Your hand fits in mine
Like it's made just for me
But bear this in mind
It was meant to be
And i'm joining up the dots
With the freckles on your cheeks
And it all makes sense to me

I know you've never loved
The crinkles by your eyes
When you smile,
You've never loved
Your stomach or your thighs
The dimples in your back
At the bottom of your spine
But i'll love them endlessly

I won't let these little things
Slip out of my mouth
But if i do
It's you
Oh it's you
They add up to
I'm in love with you
And all these little things

You can't go to bed
Without a cup of tea
And maybe that's the reason
That you talk in your sleep
And all those conversation
Are the secrets that I keep
Though it makes no sense to me

I know you've never loved the sound of your voice on tape
You never want to know how much weigh
You still have to squeeze into your jeans
But you're perfect to me

I won't let these little things
Slip out of my mouth
but if it's true
It's you
It's you
They add up to
I'm in love with you
And all these little things

You'll never love yourself
Half as much as I love you
You'll never treat yourself right darlin'
But I want you to
If I let you know
I'm here for you
Maybe you'll love yourself like i love you
Oh..

I've just let these little things
Slip out of my mouth
Because it's you
Oh it's you
It's you
They add up to
And I'm in love you
And all these little things

I won't let these little things
Slip out of my mouth
But if it's true
It's you
It's you
They add up to
I'm in love with you
And all your little things

Jobbiga meningar...

Haha, egentligen har jag inte tid att blogga just nu för jag har ett enormt kemiprov på onsdag men jag orkar inte plugga mer just nu ;) Så istället lät jag tankarna vandra och kom fram till att det finns en del jobbiga meningar. Inte jobbiga som i ledsamma eller något sådant utan snarare irriterande. Pratade med käkkirurgiska avdelningen idag, alla jobbiga meningar jag hört på sistone har med min käke att göra. Till exempel "Vi ringer dig snarast" är fruktansvärt irriterande för varje gång jag hört de orden så har jag antingen försvunnit ur systemet av folk som de ringer upp, eller har de helt enkelt struntat i att ringa eller tar det dem typ en vecka att ringa det förbaskade samtalet!
En annan jobbig mening är: "Det finns inget mer vi kan göra". Har ni tänkt att folk sällan använder den till något bra? Tänk på det någon minut, hur ofta hör man en nöjd person som konstaterar att de har gjort ett sådant utomordentligt jobb att de inte kan göra något bättre? Och sedan tänker ni på hur ofta man hör den med ett mer uppgivet tonfall. För min del (men å andra sidan har jag hört det från väldigt många läkare) så betyder det att de ger upp och i mitt fall skickar mig vidare till någon annan.

Aja, nu kom mamma hem så nu får det vara nog med djupa tankar från min sida, hehe!
Bye!

Tjolahopp :)

Sorry för den dåliga rubriken, kom inte på något bättre ;)
Lovade mamma för ett par dagar sedan att jag skulle skriva ett par lugnande ord angående min käke. Sanningen är att jag inte haft några lugnande ord att ge och att fejka ihop några kändes fel. Nu däremot har jag faktiskt några lugnande ord. Jag är på på uppåtgång igen! Och först nu har jag givetvis fått mina näringsdrycker, men men, de behövs ändå, kan ju inte äta allt kött än till exempel eller grönsaker i stort, lever fortfarande mest på mos och kolhydrater så jag lär väl behöva dem ett tag till, om inte annat till skolan ;) Så nu är livet ganska bra igen, får sova hyfsat ordentligt på nätterna, kan tugga i babytuggor och väldigt försiktigt och smärtan har lagt sig för tillfället, äntligen kan man andas ut! :D

Kram på er!

Mitt liv just nu? Babymat..

Japp, var på käkkirurgen idag.. Det första min käkkirurg sa var: "Det här är något du får lära dig leva med". Kändes ju som en bra början -.-' Men efter att mamma rageade lite på honom så fick han medge att det var kanske inte så bra iallafall. Så nu någon gång under veckan eller nästa vecka ska jag göra en CT-röntgen på käkarna och samt träffa en dietist och en vanlig läkare som kan ge mig ett läkarintyg på att jag behöver specialmat. Kan inte tugga längre vilket har lett till att jag inte äter något i skolan.. Så min käkkirurg föreslog att så länge ska jag leva på näringsdrycker och babymat. Kul..

Nerverna spelar..

Lite nervös inför imorgon faktiskt, börjar känna det nu.. Mamma och jag har sammanställt alla mina träffar och behandlingar av olika människor och det var över 50 stycken och det var inte ens alla.. Vi får väl se hur det går imorgon :)

Haha, i början av mina behandlingar sa jag att när jag nått 50 skulle jag baka en tårta och smasha sönder den, haha! Så här såg den ut före och efter :)

Sorry..

Förlåt för föregående inlägg, läs det inte, var tvungen att skriva av mig lite..

Ska det krävas?

Ska det krävas att jag inte längre kan tugga min mat för att jag ska få träffa käkkirurgen? Just nu gör allt jätteont och det påverkar både mitt dagliga liv och mina skolresultat. Jag har inte vare sig ätit eller sovit på hela veckan, inte bra i varje fall. Jag äter mat som jag bokstavligt talat inte behöver tugga, stil pasta, ris, couscous, potatismos och nyponsoppa. Jag har inte ätit mer än några små bitar kött den senaste veckan och inte sallad heller för den delen. Allt som sätter minsta motstånd när jag tuggar gör att jag nästan vill gråta, det gör tillräckligt ont i vanliga fall men innan har jag iaf kunnat äta hyfsat obehindrat men nu är det hemskt. Det leder till att jag är hungrig typ hela tiden för jag kan äta typ pasta och man blir inte mätt av att bara svälja maten.
Givetvis kom den värsta veckan någonsin just under provveckan så matteprovet blev en katastrof. Hade dock varken ätit eller sovit dagarna innan och det är ingen toppenkombination inför ett kursprov. Tvingade mig själv att äta kvällen innan men dagen för provet var allt jag fick i mig en drickyoughurt och ni kan tänka er hur mättande det är..
Iallafall, mamma ringde käkkirurgen när jag berättade att jag inte längre kunde tugga min mat så jag fick en akuttid på måndag.. Alltid något.. Vägrar gå därifrån förrän jag fått en lösning eller iallafall pratat med en dietist om vad jag ska äta sådana här dagar, om det finns något enkelt. Vill ju inte behöva äta helt annorlunda mat från min familj heller men jag har väldigt svårt att äta stil kött och sallad. Så tja, mitt liv just nu är typ kolhydrater och ajaj..
Får hålla tummarna för måndag, jag måste ha en lösning på det här. Det har gått två år och det har bara blivit värre och jag har verkligen försökt att bara le och låtsas som ingenting men det funkar inte längre. Allting bara faller nu.

I'm obsessed...

Sitter just nu och väntar (vilket jag gjort den senaste timmen) på att Niall Horan ska komma upp på twitcam. Niall är en i One Direction om ni undrar ;) Han sitter dock fast i trafikstockning så just nu sitter jag och väntar tillsammans med 150'000 andra människor från världens alla hörn och stirrar på en offline-skärm, haha!