När det tråkiga blir roligt, och det roliga blir tråkigt..

Ja, det är ganska intressant det där, har jag upptäckt. Roliga och tråkiga saker måste vara under rätt omständigheter för att bli roliga eller tråkiga, det beror alltså helt på vad som händer runt omkring.
Tänk tillexempel på hur det är när man pluggar/jobbar hemma efter att man slutat. Det tycker jag egentligen är ganska roligt, att lära sig något nytt alltså, men bara att veta att man ska plugga och att man måste göra det trots att man inte fattar ett jota, då känns allt väldigt jobbigt och blir tråkigt. Då blir det istället väldigt intressant att stirra in i en helt vitmålad vägg utan någonting att egentligen titta på och bara fundera, givetvis på allt utom det man ska..
Det gäller att man har en anledning och ett mål med det man gör. Till exempel kemi och matematik tycker jag är jätteroligt att plugga för vår lärare (vi har samma i båda ämnena) är så underbar och hon blir verkligen glad när man hänger med och förstår! Tyvärr är det inte så med spanskan längre. Vi har en lärare som stämplar oss lika snabbt som du knäpper med fingrarna. Jag har stämpeln "korkad", vet egentligen inte varför men hon får mig inte att vilja lära mig mer. Jag saknar vår förra lärare som vi hade på Kronoberg. Hon fick mig verkligen att känna mig duktig, känna att jag kunde, och jag lärde mig jättemycket av henne. Med min nuvarande lärare så har jag tagit ett enormt steg bakåt. I början försökte jag hela tiden, frågade och verkligen försökte men nu har jag helt tappat lusten under lektionerna, ingenting är roligt längre.. Jag har ärligt talat inte lärt mig något sedan jag började. Förstå mig rätt, jag älskar spanska och allt som har med Spanien att göra, men min spansklärare är ganska duktig på att trycka i en att man är helt dum i huvudet. Jag är verkligen glad att jag har möjlighet att åka ner till Karin, Álvaro, Jesús och Tintín, där lär jag mig supermycket och jag älskar verkligen att vara där nere hos dem! Är inte alls långt kvar nu tills jag flyger, bara fem dagar!! Ska bli superskoj!! :D

Nej, nu måste jag väl ta tag i mitt liv och plugga lite samhäll. Har prov imorgon på Sveriges statsskick, visst låter det roligt?? ;) Fast vi har en bra lärare så det är helt okej :) Men det blir det sista provet innan jag åker till Spanien!

Tänkte bara lägga upp lite bilder på Lissan, hon har flyttat över till lösdriften nu och trivs (efter vad jag kan se!) superbra! När hon råkade riva väggen i stallet fick hon visserligen en väldigt stor box men hon fick också stå ensam (dem andra hästarna var vägg i vägg, hon kunde höra men inte se dem) och det tyckte hon inte om. Så nu är hon nöjd och glad när hon får vara ute och strosa hela dagarna!

Hela flocken samlad!


Larissa och Oliver

Det var länge sedan ...

... men nu har vi varit i farten igen! Helgen spenderades helt underbart i Kalmar med Linnéa, Maria och Julianne, så sjukt härligt vad det! Allting var perfekt, och vi firade Linnéas och Marias födelsedagar med bastubad och snöbad, haha, det var väldigt varmt och att komma ut från bastun och slänga sig i snön var väldigt kallt! Men härligt var det som sagt och i söndags när jag kom hem så åkte jag och mamma och shoppade lite nya kläder inför Spanienresan, det är en temperaturskillnad på 45 grader mellan Sverige och Spanien, haha! Här vaknar vi till -25° och där tycker de att det är "kallt" med 15-20°. Ska bli riktigt roligt att åka ner där! Jag längtar jättemycket!! :D

Har också (alldeles precis faktiskt!) läst ut boken "Before I Die" (Innan Jag Dör) och sitter nu väldigt rödgråten och snörvlande och skriver detta. Men boken var riktigt bra och boken får en verkligen att uppskatta att man lever, att man är frisk och att man har familj, släkt och vänner som älskar en. Det är mer än många på vår jord, tyvärr.. Linnéa och jag satt och diskuterade hur lite man faktiskt uppskattar sådana saker, som till exempel att man är frisk. Men det om något tycker jag (ännu mer nu efter alla känslor efter boken!) är något man verkligen ska uppskatta. Ni som har sett TV-serien "Mot alla odds" förstår vad jag menar, det är också en sådan sak som får en att uppskatta friskhet. Serien handlar om människor med olika funktionshinder men som ändå ger sig in i en kamp om att korsa Afrika. Det är helt fantastiskt tycker jag och jag beundrar verkligen sådana människor som sätter sig över sina sjukdomar/handikapp/funktionshinder. De låter sig inte slås ner utan kämpar envist vidare! De är helt enkelt beundransvärda människor!


Men nu kommer lite bilder från vår Kalmarresa! :D

Maria och jag hade snöbollskrig, kan väl säga att det slutade oavgjort ;) Jag mulade henne flest gånger men hon fick in den bästa mulningen för jag halkade omkull, haha!






Bentley anslöt sig också till oss :)




Ute på promenad i det vackra snölandskapet!






















Gosiga hundarna Sally och Bentley











Fin morgonutsikt från vår stuga :)

Det sägs att en bok är en av de trognaste vännerna ...

... den finns alltid där och väntar på att du har tid för den. Jag måste säga att jag faktiskt håller med. Det är så underbart med böcker, att bara sjunka in i en bok och helt glömma både tid och rum. Lite jobbigt ibland, om man har en tid att passa men annars! Att leva i boken och se allt som händer! Ja, det är en otrolig känsla!

Låg och funderade på detta i natt, läste nämligen ut boken Arvtagaren, den sista i serien om Eragon och den var jättebra även om den inte hade ett Maria-slut. I lite nästan tre år har jag väntat på denna boken, som är den sista som sagt. Tre år av väntan och läsande av de andra tre böckerna och nu är den slut. Borta, det finns inget mer om jag inte vill läsa om dem, vilket jag säkerligen kommer göra men inte nu, inte än. Det känns så konstigt, jag har ändå följt dessa böckerna i snart fem år och att dem nu är slut känns... tomt. Det känns som något fattas, att jag inte har den magiska världen att försvinna till. Och det har jag inte, boken om Eragon, Saphira, Murtagh, Törne, Nasuada och dem andra är över och att inte följa deras liv längre känns konstigt. För tillfället vet jag allt jag kunnat ta reda på om dem, därför är jag inte riktigt villig att släppa dem, för även om det bara är en bok, så är det en del i mitt liv, precis som varje bok är, oavsett hur bra eller dålig den är.

Samtidigt kan man inte förtrösta, det finns andra böcker som väntar på att bli lästa och jag ska snart ta itu med dem! För tillfället nöjer jag mig med den enda bok jag läser (brukar läsa flera böcker på samma gång!) Och jag måste ha en bok, annars blir tomhetskänslan jag beskrev tidigare väldigt tydlig. så just nu läser jag en bok som heter Before I Die. Innan jag dör, tror jag den heter på svenska och trots att den är lite konstig så gillar jag den, om inte annat för att trots att den är ledsam ger mig en värld att sjunka in i, får se någons annans liv ur ett annat perspektiv!

Så ni som undrar hur det kommer sig att jag älskar att läsa så har ni nog fått ert svar nu!
Tjolahopp på er, nu ska jag packa det sista, bär nämligen av till Kalmar snart för att träffa bästaste gänget! :D