Det är roligt det här med bloggar. Det är som en slags dagbok dit du kan gå tillbaka och se vad du tyckte och tänkte för ett tag sedan. Jag skummade igenom mina gamla blogginlägg i bussen hem från skolan idag..
Förändringar, ständiga förändringar... Ibland kommer de som ett blixtnedslag, ibland kommer dem smygande under en längre tid. Men de finns alltid då, allt är i ständig rörelse, allt i förändring..
Tänkte på detta när jag läste igenom mina gamla blogginlägg och hittade ett för strax mer än ett år sedan, 13 december 2011, "Visst kan världen vara lite skev ibland?". Där hade jag beskrivit mig själv som jag var då, och som ett utdrag ur det så såg det ut ungefär såhär: "... jag lyssnar inte på musik, jag har sällan några färgglada kläder på mig, jag uppskattar inte kläder och mode på samma sätt som tjejer i min ålder i allmänhet gör, jag festar inte, jag sminkar mig inte och annat sådant som de flesta andra i min ålder tycker om att göra." Tja, jag är definitivt inte samma person då som nu.. Musik, ja, det lyssnar jag definitivt på. Dygnet runt, oavsett vad jag gör så har jag musik i öronen eller i bakgrunden, ständigt musik överallt och jag älskar det, det är en del av mitt liv nu. Färgglada kläder kanske är att ta i om jag säger att jag använder men det är betydligt mer färgglatt i min garderob än innan, mycket röda kläder iallafall. Visst kanske jag inte är så intresserad av mode men jag gillar märke och att gå och titta på kläder med mina vänner. Fester är också härliga, jag är arton så givetvis festar jag, och det är så underbart härligt roligt att vara på en fest med en massa sköna människor och bara umgås och ha kul. Och numera skulle jag knappt drömma om att gå till skolan utan iallafall mascara.. Visst händer det att jag inte har smink i skolan men det är inte så vanligt, det är oftast när vi har långa prov som jag hoppar sminkningen för ett par minuters extra sömn. Dessutom träffar jag inte så många människor under provdagar, alla är för koncentrerade på sitt, och dem jag träffar är isåfall mina närmaste vänner så då kvittar det men annars är jag inte så pigg på att se ut som en zombie.
Det är roligt det där med smink för allt blir faktiskt annorlunda, placeboeffekt måhända men annorlunda none the less. Man får lite mer självförtroende, vågar prata med lite fler människor, vågar tycka man ser ganska bra ut helt enkelt. Men samtidigt, som tjej förväntas man nästan använda smink, men som kille är det helt tvärt om, använder man smink som kille däremot (och inte kan metoden "sminka dig så du ser bättre ut men inte så det syns att du har smink" och knappt ens då, men då märker iallafall ingen att de har smink) är det väldigt konstigt och mysko. Men jag menar, vill de använda smink så fine, låt dem! Varför ska bara vi tjejer få få göra oss snyggare med smink?
Men, men, som sagt, världen är ständigt i rörelse, ständigt i förändring, så kanske vi en dag kommer till dagen då alla får göra vad de vill utan att bli dömda av andra?
