Härliga studiedagar!

Studiedagarna spenderades hos mormor och morfar, där även Karin, Álvaro och Mario befann sig för tillfället! Det var väldigt mysigt att vara tillbaka där, det var ett tag sen :) 

Sovande lillgosse ^^

Nog snällaste storebrodern i världen!

Álvaro hjälper mormor att städa :)

Och hittade min egokamera på mobilen ;)

Och Nelisen såklart ^^

Once again..

Då var vi tillbaka hos käkkirurgen idag för andra omgången av kortison. Den här gången blev det på båda sidorna, och den som någon gång fått kortison förstår vad jag menar när jag säger att det är inte skönt. Som min läkare sa: "det gör ont, och hade du fått sprutan i ett knä, då hade du fått en krycka av mig, har dock inga kryckor som hjälper till käkleden, tyvärr". 

Men jag tycker om henne, min läkare, hon är sådär underbart uppriktig och förklarar allting för att jag ska känna mig trygg. För att inte tala om hur skicklig hon är! Att trycka in kortison i käkleden är ingenting man gör i en handvändning eftersom käkleden är den minsta men också mest komplicerade led vi har. Därför är det ganska få läkare i Sverige som ger kortisonsprutor i käkleden, så vi pendlar fram och tillbaka till Lund, men det är så värt det! Min läkare tycker synd om oss för det, men det gav bara mig en anledning att övningsköra dit, men hem gick ju inte köra, tyvärr.. Men det gick bra att köra dit!

För tillfället ligger jag i sängen och blir ompysslad av mamma! Borde egentligen plugga matte men mår inte så bra för tillfället så det får nog gå som det går imorgon..

Vissa dagar ...

... gör det mindre än andra att man måste vänta på bussen!

Fyra dagar ...

... men det va de bästa fyra dagarna på tre år! Det gjorde inte ont, jag kunde le, tugga, prata till och med gapa (inte gapa som i öppna munnen mer, bara gapa som att det inte gjorde ont..)! Det är fortfarande inte som det va innan, det är mycket bättre nu! Det gör inte ont hela tiden och anfallen jag får är varken lika stora, långdragna eller ofta! Det är verkligen jätteskönt!

Aldrig insett att till och med när jag inte tycker det har varit så farligt så har det faktiskt känts, bara det att det har varit likadant på båda sidorna så det har liksom inte varit någon skillnad. Att, efter några dagar när det gjorde jätteont, känna att det släppte! Först gick det tillbaka till det vanliga, sen lite bättre, och lite bättre till, sen var det borta! Allt, jag kände inte min käke! Känner den fortfarande inte om jag inte anstränger den typ tuggar eller så! 

Mina kompisar skrattar alltid åt mig när jag helt random börjar le eller skratta och vräka ur mig "det gör inte ont! Det gör inte ont!". Det är så härligt! Det var tre fruktansvärda dagar som krävdes men det var så värt det! Är så lycklig! Nu hoppas jag bara att kunna få det på högersidan också, så vore mitt liv underbart till tusen!

Härlig vårkväll när Elin var galen nog att bada ;)