Tillbaka för att passa Álvaro!

Nu har jag varit nere i Trummenäs igen hos mormor, morfar, Karin och lille Álvaro! Mysigt, mysigt var det! Han blev verkligen glad över att se mig så det känns ju rätt skönt, hade varit tråkigt om det vore tvärtom :)

Har firat mina kusiner Nils och Olof också som fyllde år (15 & 17), grattis till er!

Sedan följde Nils med hem till mormor och hjälpte mig passa Álvaro, kanske inte så kul för honom eftersom enligt alla så är Álvaro en riktig Maria-gris! Skulle duscha så Álvaro satt i Nils knä, när jag kom ut tittade han upp från boken log och sträckte armarna upp mot mig ;) Stackars Nils... ;) Men men, han verkar ta det med ro i alla fall och håller med om att han är en riktig Maria-gris :)
Det blev många promenader för att få honom att somna och en dag så hade han mardrömmar den stackarn. Undrar vad han drömde, kanske att vällingen var försvunnen? I varje fall var han jättledsen och grät i sömnen innan han vaknade och han fullständigt vägrade att somna om!

Men nu är dem tillbaka till Spanien, gossemannen och Karin, tråkigt att säga hej då, men jag kan tänka mig att det var rätt skönt för dem att komma hem och att träffa Jesús!

Gossemannen! :)


Trött pojke


Under en promenad för att han skulle sova, trött? Inte det minsta!


Canela följde med ut på promenaden :)

Huset står kvar!

Nu är mina och Neas dagar i frihet över :( Men kul var det så länge det varade! :D Och tro't eller ej men huset står kvar! Antagligen beror det på att jag och Nea rätt snabbt kom överens om "Ju fler kockar desto sämre soppa" dvs jag bestämde att hon får laga mat och jag diska. Med lite övertalning insåg även Linnéa det vettiga i att hålla mig borta från köket så jag tog över disken och dukningen! Tvätten blev aldrig av eftersom vi helt enkelt inte hade tillräckligt mycket för en maskin så vi skippade den, hehe... Städningen var det jag som kort och gott tvingade Nea att vi skulle göra. Hon ansåg att det inte var så illa medan jag som har levt med en stor ljus hund i sex år av mitt liv vet att det är jättegrusigt på golvet och att det är jättedammigt och att det finns hundhår på det ljusa parkettgolvet. Hon har ju en liten, icke-fällande hund!

Men det gick bra allting faktiskt :) Och enligt Linnéas mamma och pappa hade vi skött oss så bra så att det var ingen tvekan om att detta skulle vi få göra om! Så slutet gott, allting gott även i den här lilla etappen i livet!