Sista skoldagen innan maj!

Ja, nu börjar operationen närma sig på allvar! Gick sista dagen i skolan, kommer missa hela april eftersom jag först är hemma en vecka för att absolut inte bli sjuk, och därefter är operationen och jag blir borta i ytterligare tre veckor. Så jag rättar mig om mina skoldagar, jag har 28 skoldagar kvar.

Jag vet inte riktigt vad jag känner inför allt det här. Jag är nervös, givetvis. De ska plocka bort min käkdisk. Jag vet att det inte är någon jättestor operation men för mig är det stort. Jag har väntat på den här dagen i fyra år. Givetvis är jag nervös. Men jag är förväntansfull också! När jag är bra igen, och det kommer jag bli, tänker jag göra allt det som mina käkar hindrat mig att göra. Äta! Träna! Börja på olika aktiviteter igen! Vara fri att inte hela tiden fundera på konsekvenserna och hur jag kommer må med käkarna efteråt! Jag är inte jättepepp på att ha sidecut, kommer dessutom ha sidecut på balen, dvs de kommer raka bort håret runt örat på mig, men jag ska gå till olika frisörer och se vad de kan göra åt det, det är ett pris som är värt att betala. Och lättnaden. Känslan att allt faktiskt kommer ordna sig nu. Jag har dessutom fått nya mediciner som faktiskt hjälper, jag får sova på nätterna och jag de tar bort udden av smärtan. Än så länge håller vi på att trappa upp den, då det måste ske i en övergångsfas. Jag äter både Paraflex och Norflex för att jag ska kunna slappna av och hindra att jag spänner kroppen för att det gör ont. Sedan får jag Gabapentin, som egentligen är en epilepsimedicin, som stänger av vissa nervbanor och därmed hindrar hjärnan från att registrera smärtimpulserna, och de hjälper faktiskt! Sedan har jag fortfarande mina Citodon för att ta hand om smärtattackerna, men jag har haft en relativt lugn period, även om det börjar bli värre igen. Men nu är det snart operationsdags!

Håll tummarna för mig!

Mina nya mediciner!

Största lakersfanet i stan!

Rytmikshow (med andra ord, vi dansade på scen inför hela trean...) i skolan, jag var rysk soldat, haha!

Våren är här och hästarna njuter av att få bada!

Skogsrunda!

Då var man klar med skolan nu då...

Ja, allt det jag fasat för och kämpat så mycket med är över. Det är färdigt. Jag klarade det!
Jag klarade matten!
Jag klarade fysiken!
Jag klarade gymnasiearbetet!

Det ligger en hel del blod, svett och tårar bakom dem, men de är färdiga och jag kan äntligen andas ut. Nu är det bara glidarämnena kvar, ämnen som spanska, svenska, engelska, biologi, historia, religion och idrott (hur mycket det nu räknas som ämne.. Personligen anser jag att det bara är något som är till för att få folk att göra bort sig så mycket som möjligt..). Det är sju ämnen, 75 dagar och 43 skoldagar. Jag började med 1096 dagar kvar, nu är det bara 75. Sen är jag färdig. Inget mer gymnasium. Det är färdigt och överstökat.

43 dagar och sedan börjar livet på riktigt. Det är dags att välja vad jag faktiskt vill göra med mitt liv. Vad jag vill satsa på och vilken karriär jag ska välja. Och jag vet inte.

När jag började ettan var jag så säker. Jag hade hela mitt liv planerat. Jag skulle gå ut med A i varje ämne, jag skulle söka in till veterinärlinjen, kom jag in skulle jag plugga ett år och sedan ta studieuppehåll för att åka till Spanien. Om jag inte kom in skulle jag åka till Spanien och stanna där tills jag kom in.

Nu? Jag har ingen aning. Jag vet inte vad jag vill bli. Jag vet inte vad jag ska söka in till. Jag vet ingenting. Spanien får vänta, först ska mina käkar bli bra och tandställning ska av, men sedan drar jag. Har dessutom värvat med mig Elin, så så fort hon går ut gymnasiet så drar vi. Det är allt jag vet. Just nu är allt jag satsar på att bli klar med mina käkar.

Men först är det sista rushen kvar.
1096 dagar blev till 75 i en blinkning.
Nu är det 43 skoldagar kvar, sedan är det över.
43.

Och mamma har gjort det igen!

Givetvis lyckas hon, min älskade mamma! Efter att ha hållit på hela morgonen har hon lyckats så att jag fick operationstid 9 april istället för 20 maj! 

Så allting löste sig, en vecka senare gör ingen skillnad i längden, hinner fortfarande bli pigg till studenten!

Perfekt, mamma fixar, som vanligt! 

Och sjukvården har gjort det igen...

Visade sig nu att jag inte alls har operationstid 31 mars, utan någon gång i maj plus att jag fick tid hos smärtkliniken den 31 istället. 

Tur att jag har mamma som precis nu ringer allt och alla i ett försök att lösa detta. Jag är henne evigt tacksam för det för jag orkar inte mer, jag orkar inte bråka med sjukvården igen, jag vet att jag inte får hoppas. Jag vet det men jag kunde inte låta bli att tro att allting för en gångs skull skulle lösa sig! Och återigen visade sjukvården hur jävla inkompetent, patetisk och värdelös den är. Ja, jag vet att vi har bland den bästa sjukvården i världen men just nu bryr jag mig inte för dem har fan inte gjort ett enda jävla rätt när det kommer till mig. 

Jag orkar inte.

Fan.