Gustavs student :D

Vet att rubriken är ganska lam men kom inte på något bättre, förärade den med en smiley iallafall ;) Och jag vet att detta blev en aning sent, haha, men bättre sent än aldrig :)

Gustav har alltså tagit studenten nu (nähä, kunde ni inte gissa från rubriken va? haha!)! Wohoo! Så grattis till det broder, om du läser det här ;)
Det var en riktigt rolig student och jag tror att Gustav uppskattade den enormt! Många fina paket och härliga människor! Pappa och jag höll tal också, måste säga att vi kompletterade varandra ganska bra där. När pappa höll tal skrattade alla, under mitt tal grät alla.. Hm, vet inte om jag ska ta det som något positivt ;) Både mamma och pappa grät när jag övade, kändes ju lyckat, men hoppas det berodde på att det var rörande.
Det lustiga är att mitt tal var inte meningen att vara rörande eller roligt eller gulligt eller sött. Det var mitt sätt att berätta för Gustav hur mycket han faktiskt betyder för mig så jag talade från hjärtat, där och då och sa precis allt som jag tyckte för jag ville verkligen att han skulle veta. Han ska veta hur mycket han betyder för mig, hur mycket jag värdesätter honom precis som jag värdesätter alla mina bröder! Men det här var hans dag och han skulle veta att jag alltid sett upp till honom, för att han är den han är och alltid finns där för mig, alltid! Visst har vi gnabbats ibland men aldrig på riktigt för han har alltid tagit hand om mig. Jag har alltid fått vara med och har alltid kunnat prata med honom om allt! Och det var precis det jag ville att han skulle veta. Därför behövde jag inga stödord eller en lapp där jag skrivit mitt tal. Jag vet ju vad han betyder för mig, och jag skulle bara få fram det så att även han förstod.
Med tanke på att alla grät så tror jag att jag lyckades. Mi spelade in på sin telefon när jag talade och man hör i bakgrunden hur hon snörvlar och bilden skakar ibland när hon torkar sig under ögonen. Många människor kom till mig efteråt och berättade för mig att de tyckt om mitt tal och Ninas pappa kunde inte låta bli att kommentera det varje gång vi träffades. Men det viktigaste av allt för mig, det var att även Gustav förstod, han nästan grät när han kramade om mig efteråt och jag måste säga att det var det bästa av allt: att Gustav förstod, och han förstod precis!

Utspringet!

Hemma igen!

Maten för dagen, sjukt mycket men strålande gott!

En "bara-för-att-bild", tyckte om den :)