Det är faktiskt sant, nattens upplevelser får mig att se sådana småtecken som något väldigt positivt. I natt hade nämligen Larissa kolik. Det började med att hon la sig hela tiden, hon praktiskt taget körde ut mig ur boxen för att få lägga sig ner. Hon såg allmänt hängig ut och verkade inte må bra. Evelina, som var i stallet samtidigt som jag föreslog att vi skulle ta tempen men det gick inte Lissan med på. Absolut inte.. Nej, det orkade hon minsann tjabba emot om, typiskt henne!
Evelinas mamma kom och föreslog kolik så vi var ute och gick, och turades om att leda medan jag ringde veterinären som kom ut på direkten. Larissa fick några sprutor (vilket hon inte uppskattade!!) och sedan gick vi ytterligare ett par timmar. Vi kom hem halv ett på natten, jag var helt slut, det var länge sedan jag var så rädd. Har aldrig sett en häst med kolik innan så för jag trodde det var mycket värre än det var. Tacka vet jag Evelina och hennes mamma Jessica, tack så jättemycket för all hjälp! Usch, det var hemskt, men nu är det över och idag var Larissa piggare igen, veterinären behövde aldrig tillkallas en extra gång :) Hennes anfall var av medel och jag fick reda på att jag inte hade kunnat göra något för att förhindra det, det var skönt att höra. Jag kom genast på en massa nya saker vi gjort dagen innan som hade kunnat vara orsaken, men det var det som väl var inte!
Nu ska jag sova igen gårdagen. Natti, natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar