Börjar saker och ting äntligen hända?

Jag tror faktiskt det. Efter mycket kontakt till och från med sjukvården så har jag faktiskt kommit någonstans. Min anmälan till patientnämnden togs på största allvar och diskussionen kommer upp på nästa stora möte, jag har blivit magnetröntgad igen, jag har blivit skickad till Lund och de har bekräftat remissen och jag ska få en tid inom kort. Så äntligen kanske saker och ting börjar reda upp sig? Jag håller tummarna för det och att de äntligen tar mig på allvar, jag vill bli normal igen. Jag menar, ni ska se maten jag får i skolan.. Det är inget fel på den, och jag är väldigt tacksam att de fixar mat till mig, men jag vill kunna äta vanlig mat igen. Riktig mat och inte mat de har kört med en stavmixer. Men, men, vi håller tummarna för att det kommer lösa sig nu :) Helst innan England, jag vill inte leva på mixad mat när vi är där :/

Tjolahopp!

Lite bilder kanske ska upp också, här kommer några nostalgiska bilder jag hittade igår när jag gick igenom alla våra bilder i alla album här hemma ;)

Jag och Karin målar ägg till påsk

 Chillin' with the dog

Jag och Magnus även om det inte syns så tydligt på bilden ;)

 Jag och Nils, bästa polare

Beskyddet sitter kvar ^^

Ja, jag kunde somna på de mest konstiga ställen..

Jag och Pampas

 Gustav med sitt älskade dinosaurieland :)

Dagisbilder! Här är jag och Maja, haha, vi hänger ihop än!

Lite äldre på den här bilden, haha, men fortfarande desamma!

Hela dagis samlat på en fest! Avslutning kanske? Mamma, lust att fylla i?

Och givetvis en farsdagpresent till pappsen, det är ju trots allt fars dag idag!

Haha, lite nostalgi där då ja ^^

Varvar ner...

Japp, nu har jag suttit med läxläsning i 7 timmar i streck med paus för att äta middag. Lite snurrig är jag allt nu. Sitter och lyssnar på One Direction och tack gode Gud för att jag ha dem för att hålla mig på benen i skolan. Visst har jag alltid hört folk säga att tvåan på gymnasiet är värst men jag har alltid trott att det skulle vara typ som åttan. Nej, nej, i åttan hade vi iallafall lite vettiga lärare som förstod att man inte kan berätta för klassen att man har prov två dagar senare -.-'
Jag är så trött att ögonen går i kors på mig, det är helt sjukt. Från två veckor in på terminen har vi haft minst två prov i veckan, ibland upp till fyra prov på en vecka, och när jag nu tittade framåt insåg jag att det fortsatte på den vägen hela vägen till jullovet. Känns ju kul. Eller inte.
Jag har alltid hävdat att jag ska ta mitt körkort dagen då jag fyller 18 men har nu insett att det inte kommer fungera i mitt liv, jag hinner helt enkelt inte. Allt som inte är häst och läxor måste prioriteras bort, det innebär tyvärr ibland mig själv. Men, that's life. Om två år är helvetet över, då kommer jag vara lycklig, tänk att bara vakna och känna att pressen från skolan är borta, åtminstone för ett tag. Just nu går vi till skolan ständigt trötta, ständigt oroliga. Oroliga över att få veta två dagar i förväg att vi ska ha prov, det är inte första gången det hänt. Tryggheten alla snackar om man ska känna i skolan är bara skitsnack, du går dit för du måste, inget annat.

Tänkvärd

Jag vet att folk kommer tycka att jag bara är allmänt jag-tycker-om-alla-låtar-One-Direction-sjunger nu och antagligen kommer ni skratta bort det. Men One Directions nya låt Little Things är mycket talande och det säger jag inte för att det är One Direction. Den här låten hade jag tyckt om oavsett vem som sjungit den, den är väldigt talande och beskriver hur alla tjejer i min ålder känner sig, de flesta iallafall. Jag vet iallafall att jag känner mig själv väldigt träffad av låten. Den är helt enkelt väldigt tänkvärd.

Texten finns nedan, men rekommenderar er att sätta på hela musiken, glöm inte att lyssna på vad de säger bara, det är poängen! (Länk http://www.youtube.com/watch?v=6wBzR7zhA0g&feature=g-logo-xit)

Your hand fits in mine
Like it's made just for me
But bear this in mind
It was meant to be
And i'm joining up the dots
With the freckles on your cheeks
And it all makes sense to me

I know you've never loved
The crinkles by your eyes
When you smile,
You've never loved
Your stomach or your thighs
The dimples in your back
At the bottom of your spine
But i'll love them endlessly

I won't let these little things
Slip out of my mouth
But if i do
It's you
Oh it's you
They add up to
I'm in love with you
And all these little things

You can't go to bed
Without a cup of tea
And maybe that's the reason
That you talk in your sleep
And all those conversation
Are the secrets that I keep
Though it makes no sense to me

I know you've never loved the sound of your voice on tape
You never want to know how much weigh
You still have to squeeze into your jeans
But you're perfect to me

I won't let these little things
Slip out of my mouth
but if it's true
It's you
It's you
They add up to
I'm in love with you
And all these little things

You'll never love yourself
Half as much as I love you
You'll never treat yourself right darlin'
But I want you to
If I let you know
I'm here for you
Maybe you'll love yourself like i love you
Oh..

I've just let these little things
Slip out of my mouth
Because it's you
Oh it's you
It's you
They add up to
And I'm in love you
And all these little things

I won't let these little things
Slip out of my mouth
But if it's true
It's you
It's you
They add up to
I'm in love with you
And all your little things

Jobbiga meningar...

Haha, egentligen har jag inte tid att blogga just nu för jag har ett enormt kemiprov på onsdag men jag orkar inte plugga mer just nu ;) Så istället lät jag tankarna vandra och kom fram till att det finns en del jobbiga meningar. Inte jobbiga som i ledsamma eller något sådant utan snarare irriterande. Pratade med käkkirurgiska avdelningen idag, alla jobbiga meningar jag hört på sistone har med min käke att göra. Till exempel "Vi ringer dig snarast" är fruktansvärt irriterande för varje gång jag hört de orden så har jag antingen försvunnit ur systemet av folk som de ringer upp, eller har de helt enkelt struntat i att ringa eller tar det dem typ en vecka att ringa det förbaskade samtalet!
En annan jobbig mening är: "Det finns inget mer vi kan göra". Har ni tänkt att folk sällan använder den till något bra? Tänk på det någon minut, hur ofta hör man en nöjd person som konstaterar att de har gjort ett sådant utomordentligt jobb att de inte kan göra något bättre? Och sedan tänker ni på hur ofta man hör den med ett mer uppgivet tonfall. För min del (men å andra sidan har jag hört det från väldigt många läkare) så betyder det att de ger upp och i mitt fall skickar mig vidare till någon annan.

Aja, nu kom mamma hem så nu får det vara nog med djupa tankar från min sida, hehe!
Bye!

Tjolahopp :)

Sorry för den dåliga rubriken, kom inte på något bättre ;)
Lovade mamma för ett par dagar sedan att jag skulle skriva ett par lugnande ord angående min käke. Sanningen är att jag inte haft några lugnande ord att ge och att fejka ihop några kändes fel. Nu däremot har jag faktiskt några lugnande ord. Jag är på på uppåtgång igen! Och först nu har jag givetvis fått mina näringsdrycker, men men, de behövs ändå, kan ju inte äta allt kött än till exempel eller grönsaker i stort, lever fortfarande mest på mos och kolhydrater så jag lär väl behöva dem ett tag till, om inte annat till skolan ;) Så nu är livet ganska bra igen, får sova hyfsat ordentligt på nätterna, kan tugga i babytuggor och väldigt försiktigt och smärtan har lagt sig för tillfället, äntligen kan man andas ut! :D

Kram på er!

Mitt liv just nu? Babymat..

Japp, var på käkkirurgen idag.. Det första min käkkirurg sa var: "Det här är något du får lära dig leva med". Kändes ju som en bra början -.-' Men efter att mamma rageade lite på honom så fick han medge att det var kanske inte så bra iallafall. Så nu någon gång under veckan eller nästa vecka ska jag göra en CT-röntgen på käkarna och samt träffa en dietist och en vanlig läkare som kan ge mig ett läkarintyg på att jag behöver specialmat. Kan inte tugga längre vilket har lett till att jag inte äter något i skolan.. Så min käkkirurg föreslog att så länge ska jag leva på näringsdrycker och babymat. Kul..

Nerverna spelar..

Lite nervös inför imorgon faktiskt, börjar känna det nu.. Mamma och jag har sammanställt alla mina träffar och behandlingar av olika människor och det var över 50 stycken och det var inte ens alla.. Vi får väl se hur det går imorgon :)

Haha, i början av mina behandlingar sa jag att när jag nått 50 skulle jag baka en tårta och smasha sönder den, haha! Så här såg den ut före och efter :)