Mitt liv på sistone har varit att vara lite överallt och ingenstans kort sagt. Skolan har dragit igång och efter några hektiska första veckor och sedan några lugna så börjar nu provperioden.. Suck... Aja, antar att det folk är mest nyfikna på är hur läget ligger efter operationen. Troligtvis har de flesta redan hört hur allt har blivit men kan lika gärna skriva det här, så får ni det berättat direkt från mig.
Tja, vart börjar man? Det är bättre nu, det är inte bra, men bättre, och det är ju en början, inte sant? Jag har blivit av med den konstanta, störande smärtan som fanns när jag vaknade och var kvar när jag somnade. Den är jag av med, för det mesta iallafall. Jag kan fortfarande inte äta som jag vill, det gör ont, men jag åt en pizza för ett tag sen, woop woop! Det går inte ostraffat att äta såna saker, jag känner det dagen eller dagarna efter, men det är ju betydligt bättre än för två månader sen, precis innan operationen när jag ständigt var smärre hög på Citodon för att överhuvudtaget ta mig igenom dagen. Däremot har jag fortfarande kvar min begränsade gapförmåga och kan fortfarande få riktiga anfall som gör riktigt ont, men så länge det inte är den ständiga smärtan så klarar man sig. Och det är så skönt! Jag bryr mig inte om min gapförmåga särskilt mycket, det har helt enkelt blivit en del av mig, det är helt enkelt sådan jag är, men att inte alltid behöva ha ont är ett paradis!
Gapförmågan var heller inte första prioritet med den här operationen. Huvudsaken var att jag ska kunna leva ett dagligt liv utan Citodon och andra tabletter. Ett tag åt jag nästan 70 tabletter i veckan utan att det hjälpte, inte ens Citodon hjälpte fullt ut. Så som ni kanske förstår så var den här operationen ändå relativt lyckad, även om jag kanske innerst inne hade hoppats på mer, trots att jag lovat mig själv att inte göra det.
Men än vet vi ingenting säkert. Käkleden, och leder i allmänhet, är segläkta och vi måste vänta tre månader innan vi vet fullt resultat, och efter sex veckor (det är sju veckor på dagen idag) skulle vi veta åt vilket håll det skulle gå. Från början blev det bara bättre och bättre men sen planade det ut, och nu är jag där, bättre, men inte löst. Men det visste vi från början. Den här operationen skulle egentligen inte lösa något, bara ta bort symptomen och det lyckades den ju ganska bra med.
Snabb sammanfattning av operationen så sövdes jag vid halv elva tiden och de gick in med titthål strax bredvid örat (efter att ha rakat bort en bit hår så nu har jag jättevacker stubb på en cm som står rakt ut där..) och spolade ur käklederna och sprutade istället in koksaltlösning. När de ändå var igång kollade de mina hörselgångar också och det visade sig att jag hade ett hål i min ena trumhinna, något man brukar få om man varit ett s.k "öronbarn" och fått plaströr, men när vi sa att jag aldrig haft plaströr blev de aningen förvirrade och vet fortfarande inte varför jag har ett hål där. Det gjorde mig mer eller mindre halvdöv för en vecka dock, eftersom koksaltlösningen rann ut i hörselgången. Sen vaknade jag runt tretiden någon gång, om jag inte minns fel, hela den dagen är lite blurrig..
När jag pratade med min läkare en vecka senare (var så groggy första gången att jag inte mindes vad hon sagt) så berättade hon att det sett väldigt irriterat ut på båda sidorna, och att man kunde se att det hade gjort ont. Värst var på vänster sida som inte såg särskilt fin ut, höger var bättre, återigen bättre men inte bra.
Så nu ska jag till Lund om ett tag och prata med henne igen, se vad vi gör nu, eller om vi lämnar det såhär. Givetvis vill jag ha tillbaka min gapförmåga och jag vill att mina käkleder ska läka ordentligt så de slutar göra ont alls, men kanske är det bättre att bara nöja sig med det man fått? Den som gapar efter mycket ...
Hm, ja, där har ni den extremt långa och kanske inte så roliga texten.. Men har ju hänt massor av annat i mitt liv också, kör en genomgång av bilder för enkelhetens skull, så blir det inte en hel uppsats jag skriver iallafall!
Midsommar firades hos mormor
Nils och jag var ute och fiskade (eller, han var ute och fiskade, jag bara låtsades att jag gjorde något viktigt)
Danmark (kommer fler bilder senare!)
Dalarna med mina kära vänner! Det var jag, Johanna, Maria, Linnéa, Tobbe, Storm, Louis och Jesper. Sjukt kul var det!
Maria fick tag på min mobil efter att jag somnat i knäet på henne..
Vi besteg Gesundaberget (!) ...
... och lärde oss att en tandemcykel inte är för två, utan att det går väldigt bra att vara fyra om man är lite uppfinningsrik ...
... och vi fiskade! Fick upp tre laxar! Eller, i ärlighetens namn, killarna fick upp tre laxar
Dagar i stallet! Härligt värre!
Speciellt med Alle-Valle-Bus som hjälpreda ibland!
Vi fick kattungar i stallet också! ^^
Emmabodafestivalen!
Ja.. Vi har mycket lego.. Axel ansåg sig vara i himmelriket!
Mario!
Gangsteräpple, egenodlat här hemma!
Ett besök i Tyskland hanns också med innan skolan började ^^
Mario på sjukgymnastik
Världens goaste bröder!
Besök på djurparken. Jättefin!
Frukost ute i Hamburg med Karin efter att ha lämnat Álvaro på skolan, mys!
Och de hade tänkt att jag skulle kunna lyssna på musik på uppvaket?
Spexfoto..
Maja fyllde 18!
Kräftskiva
Julianne har också fyllt 18! En av hennes födelsedagspresenter..
Tagga student!!!
Första studentfesten.. Jag var fjortis med rosa tubklänning, högklackat, tiara som det står Drama Queen på med rosa bokstäver och världens fjortissminkning! Tur att jag hade Elin som sminkade mig iallafall! Om ni undrar så var temat: "Såhär kommer ni aldrig se mig igen!"
Firat pappa som också fyllt år! (Herrans massa födelsedagar)
Clara provade min guldklänning, den var uppskattad!
Varit på Ullared för första gången i mitt liv, nog blev det handlat alltid!
Så ja, har ju hänt en del i mitt liv på de tre månader jag inte bloggat och det här är ändå bara en bråkdel! Men nu måste jag sova, klockan är halv tolv och jag borde sova, blev inte mycket sömn inatt, hade en uppsats som skulle skrivas och internet som inte ville samarbeta..
Så om ni orkade läsa ända hit (och då blir jag mäkta imponerad!) ha det gött! Puss och kram och godnatt!
