Asså mupp :(

Jag undrar om det är för att jag är så sjukt trött som jag får extra enkelt att börja gråta. Vet inte om ni tänkt på det, men när jag är trött så gråter jag nästan konstant, oavsett om det är för att jag skrattar, är ledsen eller bara allmänt seg. Jag gråter alltid.
Jaja, sitter iallafall och lipar för mig själv eftersom jag vet att jag missat One Direction pga tja, jag vet inte, massor av saker. Jag bor inte i Stockholm till exempel, jag hade inte heller möjlighet att åka dit :( Har haft fullt upp hela helgen och det har varit väldigt roliga saker. Konfirmation igår och mammas födelsedag idag (GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MAMMA!!!), men jag önskar att de hade kunnat komma typ förra helgen istället, eller nästnästa!
En av mina bästa kompisars bästa kompis var där och hon sprang bokstavligt talat in i Zayn Malik!! Det säger antagligen inte er någonting men för mig är det grymt stort! Eventuellt har hon också pratat med Harry Styles på telefon, det är så grymt coolt!!! Jag är så sjukt glad för hennes skull trots att jag är extremt avundsjuk ;) Avundsjuk, inte svartsjuk, lägg märke till det!!

Åh, jag hade så gärna velat träffa dem, eller iallafall se dem. Ni fattar inte vad dem betyder för mig, det kan ni inte göra för det är en känsla som aldrig skulle kunna beskrivas. De betyder så otroligt mycket för mig att jag upptäckte att jag satt och grät när jag tittade på deras gamla video diaries och deras uppträden i X-Factor. Jag vet att dem inte har en aning om vem jag är och jag vet att de aldrig skulle ägna mig någon särskild uppmärksamhet om de vetat om det. Men bara tanken på att faktiskt få träffa dem, tja den får mig att le och hoppas för de betyder faktiskt så otroligt mycket för mig, tro det om ni vill.
Så kanske gråter jag för att jag är glad? För jag har varit otroligt glad hela dagen idag, mammas födelsedag som sagt och den var väldigt lyckad måste jag säga!

När det gäller One Direction så är det kanske inte för min egen skull som jag är glad, kanske är det för att jag vet att en tjej som verkligen förtjänade att träffa dem faktiskt fick göra det. Att se hennes dröm gå i uppfyllelse får mig att våga tro på mina egna drömmar. Hennes dröm gick i uppfyllelse, så varför skulle inte min göra det?

Ytterligare en bild på killarna (från Sverige faktiskt!) som betyder så mycket för lilla mig!

Sorrysorry om ni tröttnat på att jag skriver om 1D (även om detta bara är mitt andra inlägg, hehe) men hoppas ni förstår ^^

One Dream, One Band, One Direction!

Ja, dessa fem killar betyder otroligt mycket för mig. Jag vet inte varför och jag vet att många skrattar åt det här och tänker: "Pojkbandet? Äh, det går över, du kommer snart sluta lyssna på dem!". Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men allt dem gör inspirerar mig. De får mig att skratta, gråta, le, bli arg, fangirla och i allmänhet att vara mig själv. De har gjort mig modigare och självsäkrare, jag tror mer på mig själv än vad jag gjorde innan. Vågar mer! Tack vare One Direction så kan jag vakna till min: "Time to get up!" med ett leende istället för att vilja slänga mobilen i golvet för att klockan ringer med den otroligt irriterande ljudsignal som betyder att det är dags att gå upp.
Äta frukost, cykla, äta lunch, gå i skolan, plugga, rida, läsa eller bara vara. Överallt tar jag med mig deras musik för den får mig att våga, den motiverar mig och peppar mig. Att försöka skriva vad de betyder för mig i ett blogginlägg är väldigt svårt, för oavsett vad jag skriver kommer det inte vara i närheten av vad jag känner när jag hör deras namn, deras musik eller bara något allmänt om dem. De bringar alltid ett leende till mina läppar oavsett vilket humör jag är på!
Ord som Kevin, Nando´s, skedar, fåglar, speglar, lockar, njurar, festa, Mullingar, Doncaster, Holmes Chapel, Wolverhampton, Bradford, bromance, Larry Stylinson, Niam, Zirror, Ziam, Narry, Swagmaster from Doncaster, Bradford Bad Boy, Daddy Directioner, Hazza, Nialler. Ord som antagligen inte säger er någonting men som ger mig ett leende i skrivande stund.

Har dock ett FML-moment för tillfället. Jag vet att killarna är i Sverige, i Stockholm för att vara exakt, de kom igår kväll och det pratas om att dem ska stanna i ca två veckor för att spela in sitt nästa album, men jag kan inte åka för att träffa dem :( De ska nämligen göra en meet-and-greet för fansen där men givetvis har jag varken pengar eller möjlighet att skippa skolan, inte med alla nationella prov :(

Jag vet att jag låter som vilken liten tonårstjej som helst för tillfället men det är mer än så. Ni känner mig, för att få mig att lyssna på musik krävs ganska mycket!

Liam James Payne, Louis William Tomlinson, Niall James Horan, Harry Edward Styles och Zayn Jawaad Malik. De fem killarna som öppnade mitt hjärta för både musik och för dem själva. Killarna som får mig att le bara genom att finnas. Killarna som kan göra min dag bara genom att skicka en glad tweet, den är inte ens till mig, bara i allmänhet. Killarna som får mig lugn när jag är stressad. Killarna som får mig att cykla som en galning hem för att sätta mig framför en datorskärm samtidigt som tiotusentals andra världen över för att titta på en Twitcam. Killarna som alltid finns där!

Haha, ska sluta nu för jag måste sticka till stallet, men först lite bilder på mina role models... ehm... förebilder tror jag det heter på svenska ;)

Niall Horan!

Liam Payne!

Harry Styles!

Louis Tomlinson!

Zayn Malik!

Haha, sorry för de många bilderna, tvingade dock ingen att titta ;)

Lyssnar ni mycket på radio har ni nog hört låten What Makes You Beautiful, det är deras :)

Haha, flykten!

Ja, är på flykt för tillfället! Från vad? Läxor.. Det är lite intressant det där, när vi har fruktansvärt mycket att göra och alla lärarna packar på oss högar med läxor som vi ska vara klara med några dagar senare, ja då tar man tag i sitt liv, sätter sig ner och gör läxorna. Nu börjar terminen äntligen närma sig sitt slut, 37 dagar kvar, sedan har jag gått ut ettan (igen, haha!). Det är helt otroligt!
Men iallafall, eftersom terminen närmar sig sitt slut och det är fullt med nationella prov nu så taggar lärarna ner, vi har inte så mycket kvar att göra på kurserna. Ämnena där vi ännu inte har haft nationella går åt till repetitioner och plugg men de andra är ganska chill (chill=lugna, inte så mycket att göra). Bara spanskan och engelskan som klamrar sig fast. Visst, vi är inte klara med nationella där än men ändå..
Iallafall, om jag ska komma till sak (hehe!), nu när det börjar närma sig slutet så får vi som sagt inte så mycket läxor längre och då är det mycket svårare att få dem gjorda. Det blir mer och mer att man tänker: "Äh, spela roll! Jag kan det där!". Idag är det en spanskbok som vi ska läsa tills imorgon (Är på sidan 7 av 32!) och sedan skriva lite grejer om. Jag menar, det borde gå ganska snabbt, och just därför har jag skjutit fram det hela veckan, vi har haft en vecka på oss och jag slingrar mig fortfarande. Uppenbarligen, eftersom jag både sitter här och är inne på twitter.. hm.. shame on me! ^^

En liten uppdatering ska ni väl få också, inte bara mina flyktförsök ;)
Var med mamma på Kosta för ett par veckor sedan. Vi bodde på hotellet, Kosta Boda Art Hotel och det var jättefint! Vi bodde i ett rum av Ulrika Hydman-Vallien och det var som sagt jättefint! Blev ev väldigt lyckad helg med spa, trerättersmiddag, shopping, avslappning, bad i poolen, slappa i glasbaren, kolla på allt glas och lite mer shopping! Dessutom var vi på glasvernissage, det var väldigt häftigt för man fick veta hur dem gjorde glasen och så och lite histora, väldigt roligt! Det var jättehärligt!!

Lite bilder från helgen, inte så många eftersom mobilerna för det mesta låg på rummet och hade inte kameran med mig ;)

Lite fint glas som fanns i rummen, iallafall den översta, den nedersta fanns vid glasbaren

Mamma och jag försökte begripa oss på kaffekokaren, vi trodde vi satte på en liten kopp men tja, den trodde nog inte detsamma ;)

Som sagt, det blev lite shopping :) Bland annat en jumpsuit, lite hoods, en ljusstake i glas, en bok (som jag för övrigt redan läst ut, haha!), skor och lite annat smått och gott :)

Nej, nu ska jag försöka ta tag i mitt liv och sätta lite fart med spanskan så jag blir klar med den, läser en väldigt tråkig bok om ni undrar, den heter "Brevbäraren knackar inte alltid två gånger", visst låter den spännande? ;)

Jag lackar bäver!!

Och högtryckstvättar giraffen!

Haha, ja, det är de två meningarna som jag och mina stallkompisar håller på med just nu. "Jag lackar bäver!" betyder ungefär: "Jag blir superarg!". Vad "jag högtryckstvättar giraffen!" betyder vet nog egentligen ingen av oss. Det är bara en fånig mening som vi kom på under inverkan av extrem trötthet (=flumighet) + sockerkick från godis + energidryck. Härlig kombination? Tja, för oss var det iallafall det, för alla andra? Skulle inte tro det! Tack och lov så var vi för det mesta bara vi tre :)

Men det här med ord, om vi ska använda oss av lite filosofiska tankar, är ganska roligt. Tänk vad roligt mina barn och barnbarn kommer ha i framtiden åt att jag på allvar gick runt och sa: "Jag lackar bäver!!!". Precis som pappa sa stenkul, haha! Minns ni vad ni sa och vilka uttryck ni hade när ni var små, så skriv gärna det bland kommentarerna. Som sagt, jag tycker sådant är väldigt roligt! :D
Andra ord som används mycket idag är nog mest engelska ord som vi har "försvenskat". Stil "cutta" (skära), "move on" (gå vidare), "awkward silence" (obekväm tystnad), "told ya!" (sa ju det!), ragear (blir arg på, kommer inte på något bättre) och det finns fler, många fler! Vissa saker passar helt enkelt inte på svenska. Om man sitter och pratar och det blir en "awkward silence" så säger man det för att bryta tystnaden. Skulle man däremot säga: "Obekväm tystnad" så skulle det bara bli ännu värre. Det är ganska intressant det där ;)

Om ni vill veta varför jag "lackade bäver" så berodde det på ett missförstånd. Jag och två kompisar var på väg ut till stallet och en av oss stannade för att tända en cigg. Vi två som är kvar går vidare som vi brukar göra och vår kompis blev då sur. Denna lilla grej som varit så enkel att reda upp om vi bara pratat direkt men för det första så visste inte jag och min andra kompis om att vår tredje kompis (oj, det där blev komplicerat ;) hehe!) uppfattat situationen så. Därför blir det en megasak pga att vår tredje kompis skickar ett sms till vår andra kompis och "ragear" totalt. Nu kommer den naturvetenskapliga delen in i bilden. Vi har fortfarande inte pratat med varandra öga mot öga och allt sker via sms. Människan läser endast 10% av orden vi säger när vi uttrycker oss. De resterande 90% läses av kroppspråket (Jag är inte säker på dem siffrorna, kan ha varit 20/80 eller 30/70 också). Tolkningarna blev väldigt viktiga och eftersom vi enbart läste sms och redan var irriterade och sura på varandra (dessutom var vi två, hon var "ensam") så blev nästan alla tolkningar feltolkningar. Igår satte vi oss dock och löste allt, verkligen pratade igenom det om vad som hade hänt och tog upp allas synvinklar på saken så nu är det löst :)

Det blev faktiskt ett ganska filosofiskt inlägg även detta, haha! Ledsen att det blev så långt, hoppas ni orkade läsa det ändå ^^

Lägger upp en bild som jag la upp för några veckor sedan, men jag tycker den passar in väldigt väl i sammanhanget!

Det står ungefär: "Var försiktig med dina ord, när de väl är sagda, kan de bara bli förlåtna, inte glömda"

Den fruktansvärda tystnaden..

Ja, den där tystnaden. Tystnaden som alla har hört talas om, den kompakta, kvava, fruktansvärda tystnaden. Det är ganska hemskt.

Det finns många adjektiv som beskriver den tystnaden. Den kompakta tystnaden, den kvävande tystnaden, den tryckande tystnaden, tja, you name it.

Idag upplevde jag den fruktansvärda tystnaden. Det var under klasstid när vår ena mentor säger: "Nästa måndag ska jag följa med hela klassen en hel dag!" sprudlande glad. Vår klass är alltid väldigt tyst och stilla (att rörelsedektorerna inte upptäcker oss och släcker lamporna i våra klassrum är ganska talande för vår klass..), men det är alltid en behaglig tystnad. En tystnad som är uppmärksam, vaken och koncentrerad. Nu ändrades tystnaden som en örfil. Den blev verkligen kompakt! Jag har alltid trott att det bara är ett sätt att säga, jag har aldrig upplevt det förut. Men den här tystnaden, den var verkligen kompakt. Det blev till och med kvavt i klassrummet. Jag tyckte synd om honom, vår stackars lärare som blev ganska nervös, ni kan ju tänka er själva att alla stirrar på er och tystnaden är riktigt tryckande. Stackarn... Men, men, han frågade om vi hade prov eller något på något av de datum han föreslog och genom att svara honom hjälpte jag honom lite på traven och den värsta tystnaden försvann. Då avslutade våra klassföreståndare lektionen riktigt snabbt efter det ;)

Annars har dagen inte fört med sig något särskilt, kom precis in efter att ha gått en kvällspromenad med Maja. Vi har kommit på en annan sak som är typiskt oss naturare, när vi inte har några läxor vi måste göra vet vi inte vad vi ska hitta på. Det är så stor del av våra liv, hästarna och läxorna att om man kommer hem från stallet och inte har några läxor, tja, det känns väldigt konstigt ;)

Men kvällspromenaden var skön, det är alltid härligt att kunna prata med Maja, om allt och ingenting, om ni förstår vad jag menar. Det bara flyter på, men oftast pratar vi om viktiga saker, eller iallafall saker som är viktiga för oss. Så det var mysigt :)

Men nu måste jag nana, har nationellt prov imorgon :S Svenska uppsatsskrivande, hoppas det går bra :)

Tjoflöjt!

Ja, jag vet, jag har dålig humor, men kan aldrig låta bli att skratta när jag ser den här ;)

(För er som vill ha en översättning så står det:

"Ramlade du precis?"

"Nej, jag attackerade golvet."

"Baklänges?"

"Jag är sjukt talangfull!" 

Blev ingen jättebra översättning, speciellt inte den sista, men nu har ni ett hum om vad den handlade om!)

Lite bilder :)

Tja, detta inlägget kommer mest bestå av lite härliga bilder jag har hittat :) De hör till förra inlägget så jag rekommenderar att läsa det först om ni orkar, annars strunta i det och titta bara på bilderna ^^

Tyckte det var härliga bilder som sagt (trots att det är mest skrivna ord, inte egentliga bilder..) de får mig att le!

Hm.. fortsättning på mina konstiga tankar..

Japp, nu var det dags igen, har haft ett sådant där filosofiskt ögonblick som jag tycker om att blogga om ;)
Vad är det då den här gången? Jo, jag spinner vidare på inlägget där jag skrev om hur folk betecknar sig själva och att jag använder ordet "konstig" för att beskriva mig själv. Jo, jag har hittat en sån där typisk Svenne-sak som alla skojar om men inte riktigt tar på allvar. Dock är det här på allvar. Jag menar; om man lyssnar på hur snacket går så är det där så otroligt svenska ordet, det som inte finns någon annanstans i hela världen, så viktigt. Vilket ord tänker jag på? Jo, ordet lagom så klart. Jag menar, se er omkring, lyssna på folket som pratar! Allt ska vara lagom!

Så här ser det ut för oss ungdomar, för att ta några exempel som jag ser varje dag.
Du ska sminka dig, men du får inte sminka dig för mycket. Du ska vara smart, men inte för smart. Du ska kunna allt utan att plugga på det (visserligen blir just den detaljen lite bättre om man går natur). Du ska vara atletisk, men inte för atletisk (om du är tjej, är du kille kan du vara hur atletiskt du vill). Du ska vara rolig, men inte för rolig. Du ska vara snygg men inte för snygg. Du ska vara duktig men inte för duktig på något. Du ska vara dig själv, men ändå inte stå ut. Du ska inte vilja ha mat (om man är tjej, är du kille är det tvärtom). Du kan inte säga att: "Oj, jag har huvudvärk idag" för då är du världens klagoande som vill att folk ska tycka synd om dig. Du kan inte säga: "Oh, det gjorde jag bra!" för då skryter du, men du får heller inte säga: "Vad dålig jag är" för då vill man bara att alla ska tycka synd om en. Du ska med andra ord vara helt lagom.

Jag menar, allvarligt, och så undrar samhället varför ungdomar är stressade idag?!? Tja, den balansgången är minsann inte lätt att gå, det är en väldigt tunn lina som slakar ordentligt som man ska försöka balansera på och som om inte det vore nog så är den väldigt ombytlig. För att göra ett enkelt uttryck av det hela: Försök gå på en slak fiskelina högt uppe i luften när det blåser...

Jag gav mig aldrig på den där linan, jag fegade ur för länge sedan. Försökte inte ens. Jag ställde mig på marken med båda fötterna tryggt på jorden. Men det är inte heller bra enligt samhällets normer. Visst är jag mig själv, men som jag sa innan; man ska vara sig själv men inte för mycket. Om man inte får vara sig själv helt, hur kan man då vara sig själv??

Ja, jag förstår mig inte på det, men som mina vänner sa till mig när jag började i en ny klass: "Maria, dem som inte tycker om dig för den du är och som du behöver ändra på dig för att bli vän med dem, vad kommer det vara för vänner?". Jag började klampa ut på linan, men nu är jag tillbaka med båda fötterna på jorden. Nöjd och stolt över att kunna säga att jag är jag, är du inte nöjd med den jag är? Fine, ditt problem! Jag kommer inte tvinga någon att bli min vän, för jag har redan mina vänner som älskar mig, precis som jag är! :D