Det sägs att en bok är en av de trognaste vännerna ...

... den finns alltid där och väntar på att du har tid för den. Jag måste säga att jag faktiskt håller med. Det är så underbart med böcker, att bara sjunka in i en bok och helt glömma både tid och rum. Lite jobbigt ibland, om man har en tid att passa men annars! Att leva i boken och se allt som händer! Ja, det är en otrolig känsla!

Låg och funderade på detta i natt, läste nämligen ut boken Arvtagaren, den sista i serien om Eragon och den var jättebra även om den inte hade ett Maria-slut. I lite nästan tre år har jag väntat på denna boken, som är den sista som sagt. Tre år av väntan och läsande av de andra tre böckerna och nu är den slut. Borta, det finns inget mer om jag inte vill läsa om dem, vilket jag säkerligen kommer göra men inte nu, inte än. Det känns så konstigt, jag har ändå följt dessa böckerna i snart fem år och att dem nu är slut känns... tomt. Det känns som något fattas, att jag inte har den magiska världen att försvinna till. Och det har jag inte, boken om Eragon, Saphira, Murtagh, Törne, Nasuada och dem andra är över och att inte följa deras liv längre känns konstigt. För tillfället vet jag allt jag kunnat ta reda på om dem, därför är jag inte riktigt villig att släppa dem, för även om det bara är en bok, så är det en del i mitt liv, precis som varje bok är, oavsett hur bra eller dålig den är.

Samtidigt kan man inte förtrösta, det finns andra böcker som väntar på att bli lästa och jag ska snart ta itu med dem! För tillfället nöjer jag mig med den enda bok jag läser (brukar läsa flera böcker på samma gång!) Och jag måste ha en bok, annars blir tomhetskänslan jag beskrev tidigare väldigt tydlig. så just nu läser jag en bok som heter Before I Die. Innan jag dör, tror jag den heter på svenska och trots att den är lite konstig så gillar jag den, om inte annat för att trots att den är ledsam ger mig en värld att sjunka in i, får se någons annans liv ur ett annat perspektiv!

Så ni som undrar hur det kommer sig att jag älskar att läsa så har ni nog fått ert svar nu!
Tjolahopp på er, nu ska jag packa det sista, bär nämligen av till Kalmar snart för att träffa bästaste gänget! :D

Fredagen den 13:e?

Nej, men tisdagen den 31:a har varit nog så illa ;) För er som behöver en feel-good-läsning så kan ni läsa vidare, ni andra blir nog bara deprimerade ;) Lär antagligen bli ganska långt, med tanke på allt som hänt! Men nu är ni varnade iallafall!

Idag har varit en riktig otursdag och som jag utlovade till er som behöver en "feel-good"-läsning så får ni höra nu!
Det började med att jag klev upp och dagen började ganska bra med att jag kom upp i tid men det slår väl aldrig fel att just idag ska linserna krångla och något som vanligtvis tar någon minut tog plötsligt tio och när jag gick ner för att äta frukost var jag redan sen. Tvingar ändå mig själv att äta en ordentlig frukost då vi har fysikprov idag. Frukosten blev bestod av yoggi, flingor, smörgås och ett glas apelsinjuice men givetvis spiller jag ut yoggin som droppar nedför min tröja, mina byxor och mina strumpor. Lyckas torka bort det mesta så jag ser ren och fräsch ut igen då jag inte hinner byta om utan torkar med vatten och papper vilket fungerar jättebra tills jag kommer till skolan och upptäcker att jag också har lyckats lägga ärmen i yoggin. Men men, orkar inte bry mig om det utan går till mitt fysikprov och skriver det, hamnar i en smärre panik där jag bara gungar fram och tillbaka tills min lärare kommer fram och säger: "Lugn Maria, andas!" inte för att det hjälpte men ändå. Alltid är det så att jag kan det hemma men väl på provet lägger min hjärna ner..
Aja, sedan bär det av till kemin som egentligen är inställd men som de naturare vi är så blev det högljudda protester när vi får en helt onödig håltimme eftersom vi gott och väl hinner mellan 10.15 och 10.45, men nej, lektionerna ska börja 11.20! Men vår kemilärare lyckas fixa det så vi får vår kemilektion iallafall och där får vi reda på proven från förra veckan. Det kändes som om det hade gått ganska bra men jag blev grymt besviken.. Och trots mina kompisars ivriga peppanden så hjälpte det inte mycket.
Men jag gaskar upp mig, deppa kan jag göra hemma så vi bänkar oss i väntan på vår samhällslektion utanför klassrummet och då får jag ett sms från en tjej i stallet där det står: "Maria, ring mig, det är akut!" Givetvis flyger jag upp och ringer snabbt den här tjejen som berättar att min häst har lyckats riva ner boxväggen mellan boxarna och att när hon kom ut för att släppa ut hästarna i morse så var de i en smärre chock och ganska stressade. Det löste sig dock och när jag kom ut till stallet så plockade vi ut boxväggen, som ligger utbredd över hela stackars Maddys box, och gör i ordning en stor box till Larissa så får Maddy flytta in i det andra stallet i väntan på våren då stallägarna kan laga väggen. Tills vidare bor Larissa i en jättestor box! Tack och lov så klarade sig hästarna utan skador, bara Larissa hade fått ett litet skav på halsen.
Därefter red vi ut, har ingen sadel för tillfället, ska köpa ny, så det blev barbacka och av någon anledning har jag börjat fega ur när det gäller att rida barbacka så en av mina vänner har fått för sig att innan snön är borta så ska jag kunna rida barbacka, hm, får se hur det går.. ;) Men det gick ändå hyfsat bra med en annan av mina stallvänner som gick bredvid och höll i Larissa om något hände vilket det (givetvis) gjorde. Vi gick förbi några barn som åkte pulka som trots att man bad dem inte hade vett att stå stilla! Klarar mig dock hela vägen till stallet utan att ramla av (som om Larissa hade låtit mig!) så det gick bra iallafall!
När jag sedan ska cykla hem från stallet var det bara Maddys ägare och jag kvar (trodde jag!) så när hon åker hem och det fortfarande är tänt i sadelkammaren och nyckeln sitter i så går jag och släcker och låser. Problemet är att lysknappen sitter på utsidan så jag öppnade aldrig dörren, vilket jag borde ha gjort! När jag går tillbaka mot cykeln hör jag knackande på dörren och upptäcker att jag har råkat låsa in en annan stalltjej, men hon bara skrattade bort det när jag sa förlåt, så det var ju bra iallafall!
Lyckas dock cykla hem hel och hållen och det är ju alltid något, så nu har jag gått och lagt mig och hoppas på att dagen imorgon blir bättre (sämre kan den ju knappast bli så förutsättningarna är ganska goda!).

Men givetvis finns det ljusglimtar i mitt liv också! Som att jag, efter misslyckandena med fysiken och kemin, sitter och mumlar för mig själv: "Tre veckor kvar, tre veckor kvar!" Tills min kompis undrar vad jag babblar om jag berättar att det är då jag åker till Spanien (vilket dem har fått höra tusen gånger minst!)! Jag längtar så giganormt mycket! Det ska bli så roligt!! Kunde verkligen inte fått en bättre julklapp!
Jag ska också åka till Kalmar på fredag för att träffa bästaste gänget! Så nog finns det ljusglimtar i mitt liv också, många, många! Men det var ganska få som visade sig idag, hehe!

Jag varnade er ju för det deprimerande/feel-good-stuket det här inlägget hade!
Här kommer några roliga bilder jag har tagit under veckan iallafall, ett försök att muntra upp både mig och er efter denna läsning ;)

Den här boken är inte bara slut, den är definitivt slut!


Eller denna, google har moderniserat de vanliga tråkiga "Nästa", "Vidare", "Jag godkänner"-knapparna med den nya: "OK, jag fattar!"


Hm, inte konstigt att SMHI har problem att förutse vädret! Men å andra sidan, om man skriver samma sak på varje så får man ju några rätt! (Bilden är tagen i höstas!)


Eller som här där det senare visade sig att de flesta ställen haft solsken, haha!


Nu ska jag vräka mig med en god bok, so long!

Nu har det hänt grejer!

Ja, mitt liv har haft fullt upp den senaste tiden och då har tyvärr bloggen hamnat lite i sjunde hand så att säga ;) Men tänkte iallafall lägga upp lite bilder på allt som har hänt sedan December och nog har det hänt grejer:)

Första dagarna på lovet spenderades I Blekinge hos mormor och morfar där även Karin och Álvaro var och hälsade på!




Nog mindes han mig, när han vaknat till lite iallafall :)


Julafton firades som vanligt hemma tillsammans med släkten :) Har tyvärr inte många bilder från julafton, vi hade så trevligt att jag glömde fotografera, hehe!
Man kan ju undra vem som hade roligast?! Skulle nog gissa på alla tre, trots åldersskillnaden!


Kanske Lill-killen ändå!


På juldagen hängde Karin och Álvaro med ut till stallet! Álvaro satt nöjd på sin plats på Larissas rygg och hon ser inte direkt ut att beklaga sig, eller vad tycker ni? Hon var nog också väldigt nöjd efter alla morötter hon fått!





Lissan i sitt nya vintertäcke, grimma och grimskaft, så fin blev hon!


Efter jul flöt allt på med härliga dagar i stallet och hos böckerna (många nya böcker i julklapp!!) och sedan fyllde jag 17 år!

Mina tre bästa vänner kom förbi sista helgen på jullovet och vips så var jag kidnappad! Linnéa tänkte skicka ett sms till Gustav (vi var ensamma hemma) där det stod: "Maria har blivit kidnappad" men jag fick henne att lägga till "av Linnéa", annars hade det låtit lite mysko.. ;) Men iväg for vi med bil och jag hade ögonbindel och med mitt lokalsinne så tappade jag bort mig, om inte förr så när Linnéas pappa körde flera varv i en rondell, haha! Sedan ledde Linnéa mig genom något som visade sig vara skogen vid Lilla Pene och sedan var vi framme. Där hade Julianne, Maria och Linnéa ordnat en grillplats! Jättemysigt var det med goda hamburgare och efteråt en supergod tårta som Linnéa bakat! Chokladbotten, chokladfyllning och chokladöverdrag, kan det bli godare?! I födelsedagspresent fick jag en massagetid, helt perfekt! :D

På grillplatsen där vi grillade! Vi orkade inte vänta på grillglöden så vi grillade hamburgarna över öppen eld!










Sedan fyllde jag 17 år men har tyvärr lyckats radera alla dem bilderna (och några till) och ersätta dem med Gustavs bilder så har inga bilder därifrån... Men men, underbar födelsedag hade jag iallafall med massor av härliga presenter! :D

Och sedan började skolan igen på min födelsedag, här är en fin bild som jag tog under första veckan :)

Visst kan världen vara skev ibland?

Ja, det kom jag på häromdagen när jag skulle sova, att visst är världen vi lever i lite skev? Jag menar, om man lyssnar på hur människor refererar till sig själva är det ändå ganska många som säger något som klankar ner på sig själva. Synd tycker jag, men kan inte säga för mycket eftersom jag själv upptäckt att jag refererar mig själv till "konstig". Men det stämmer inte. Jag är som jag är för det är sån jag är helt enkelt. Men ändå, det är det lättaste sättet att förklara mig på, jag lyssnar inte på musik, jag har sällan några färgglada kläder på mig, jag uppskattar inte kläder och mode på samma sätt som tjejer i min ålder i allmänhet gör, jag festar inte, jag sminkar mig inte och annat sådant som de flesta andra i min ålder tycker om att göra.
Kanske därför jag inte har många vänner, det där lät väldigt dystert men det är det inte, jag tycker det är skönt för alla de vänner jag har, vet jag att de skulle ställa upp för mig i vått och torrt precis som jag skulle för dem, och de uppskattar mig precis som jag är, konstig eller inte!
Men samtidigt, har jag kommit fram till, är jag inte konstig, jag är som jag är för det är sån jag är. Varför ska jag referera till mig själv som konstig? Nej, jag tänker sluta med det, för jag är inte konstig, jag bara njuter av livet på mitt eget sätt! :D

Här kommer lite bilder på några av mina älsklingar igen, hoppas ni inte tröttnar på dem, för i så fall får ni helt enkelt sluta titta ;)

Bilden är från i somras för jag har inte så många nya :D


En blöt Wildis efter badet ;)

Nu tar jag guldet...

... bland de klumpigaste av de klumpiga!
Om jag bad er gissa tusen gånger tror jag ändå inte att ni hade gissat rätt, men ni är alltid välkomna att försöka! ;)
Nej, den här gången är det extremt, jag lyckades nämligen vricka foten. Inte så konstigt tycker ni kanske nu, men vi gör det lite svårare, har någon av er lyckats göra det i sömnen? Det lyckades nämligen jag med, haha, har blivit ganska utskrattad åt detta under veckan, men det bjuder jag på ;)
Annan klumpig grej jag lyckades göra denna veckan var när jag skulle gå de hundra metrarna från busshållplatsen till mitt hus och då är jag djupt försjunken i min mobil, minns inte vad jag gör men något som gör att jag koncentrerar mig hårt! Problemet kommer i svängen, jag svänger nämligen för tidigt och går rakt in i ett staket och det är med nöd och näppe jag lyckas hålla mig på benen och inte dråsar över det, till råga på allt så körde det förbi en buss full med människor just då..
Så man kan väl inte påstå att detta har varit min smidigaste vecka men förutom de två ovanstående fallen så har det bara varit mindre företeelser som till exempel att jag gick en hel dag i skolan (9.15 - 15.50) utan att märka att de pyntat matsalen som jag gick genom till nästan alla mina lektioner ;)
Jaja, förhoppningsvis har jag lyckats förlänga några liv med lite glada skratt i vardagen! :D

Idag var Clara här och bakade pepparkakor och det blev gaaanska många kan man säga ;) Jättemysigt var det iallafall att spendera en hel dag med mina brorsbarn innan det bar av till stallet där jag möttes av en ovanligt butter häst som tjurade över att vädergudarna skulle bestämma att det skulle regna! Hon kände sig ytterst förnärmad över detta, haha!

Några bilder på Lissan! Alltid lika mysigt att ha in- och utsläpp!

En ovanligt glad torsdag!

Ja, det är precis vad det har varit idag. Fråga mig inte varför eftersom det är en helt vanlig, sketen torsdag.. Kanske är det faktumet att Clara och hennes familj kommer på lördag för att baka pepparkakor? Eller kanske för att min fot inte gör så ont idag? Eller kanske för att jag vet att jag har en helt underbar hund som väntar på mig hemma och en lika underbar häst som väntar i stallet? Antagligen är det alltihop i en enda stor underbar hög!
Vanliga veckor är inte torsdagen min favoritvecka, varannan vecka innebär det att gå från tio över åtta tills fem över fyra efter dubbeltimme i svenska, sedan hem ut till stallet och sedan hem och göra läxor. Onsdagar och torsdagar är mina läxdagar nämligen då vi oftast får läxorna onsdag-fredag.
Men idag var jag så lycklig, det var som om hela jag bara sprattlade, jag kunde inte sluta skratta, vilket senare ledde till en pinsam situation på svenskan.
Jag var så glad att jag inte kunde sluta skratta efter rasten och då menar jag verkligen kunde inte, så jag satt och försökte hålla mig för skratt och min lärare trodde att jag skrattade åt henne. Hon försökte vara lite skämtsam och få min knäpptysta (bokstavligt!!) klass att svara på frågor om vad vi tyckte att vi skulle göra genom att säga "JA!" i kör. Senare försökte hon dra ner en tygduk som hängde i taket och sa något i stil med: "Jag står på en stol med högklackat och når ändå inte upp!" och min kompis som sitter bredvid mig mumlar "NEJ!" Då bröt jag ihop och ni vet när man inte får skratta och ska stänga inne ett skratt så blir det lätt detta grymtande (vilket jag har i vanliga fall också, men men!)? Det hände mig så jag fick några pikar av min lärare under lektionen men hon blev inte arg så det gjorde ingenting. När vi sedan hade personliga samtal med henne så sa jag att det inte var henne som jag skrattade åt och hon svarade bara: "Nej då, det är ingen fara, bara skönt med en glad människa då och då!"
Annan grej hon gjorde var att i början av lektionen, innan den knappt hunnit börja, säga: "Detta är inte min bästa dag i livet så var snälla" och vi fick sitta och hitta på egna uppgifter att göra, jag tyckte det var rätt kul men resten av klassen klagade lite när de inte förstod vad som skulle göras. Så i början av andra timmen försökte hon få igång något men den halva klassen som var kvar var lika tysta som innan och hon fick inte igång något vilket ledde till ett: "Vill ni sluta?" femton minuter in i lektionen, man är inte dum som elev så vi svarade givetvis: "Mmm" (Hon lyckades inte så bra med att vi skulle lära oss att säga: "JA!") så hon satt tyst ett ögonblick och sa sedan: "Jag med, så då gör vi väl det, ha en bra helg!" Snacka om skön lärare!

Ja, idag var det verkligen min dag!
Och till er som orkade läsa hela vägen hit, jag är imponerad! Hoppas jag iallafall kunde erbjuda ett litet leende eller två!

Världens bästa!




Tack till alla er som gör mig till mitt lyckliga jag, ni förtjänar det allra bästa!

Heja Clara!

Ja, nu är även min älskade lilla brorsdotter fått prova på att rida, det ska börjas i tid ;) Hon är nu nästan tre och har fått egna ridstövlar och vantar som hon glatt introducerade med Larissa som, om jag får säga det själv, är en stor favorit :) Hon var jätteduktig! Så nog blev dagen en succé :)

Bilder kommer så snart som möjligt, då mamma är i England med kameran så fick Henkes mobil hoppa in så jag måste få dem därifrån innan jag kan föra över dem hit! Men håll utkik så kommer dem snart!

Annars har helgen bestått av att Julianne och Maria kommit hit, det är ju höstlov så man får ju passa på, det var över en månad sedan jag träffade mina bästa vänner! Vi var en kvinna kort dock, Linnéa var i USA och hälsade på en annan av våra kompisar, Paige. Vi hade iallafall jätteroligt, man tackar för det! :D

Jag Maria och Julianne bakade kladdkaka, innan den kom in i ugnen var den stenhård, efteråt såg den ut såhär ;) Kan inte precis klaga på att den inte var kladdig ;)


Och såhär såg den ut på tallriken! Ser inte så god ut kanske men den var faktiskt kanongod! :D


Och den här bilden flikar jag in bara för att ;) Min kompis försökte rita en människa på miniräknaren och detta ska tydligen föreställa mig ;)


P.S. Lagt upp bilder i förra inlägget nu, under "Nu är det klippt Lissa!" Så kika gärna på dem :) D.S.